Jag har fått ett nytt utlopp för en av mina hobbies, alternativt obsession.

Korrekturläsning.

Skittråkigt i vissas öron, ljuv musik i mina. Sen tidigare alltså -jag är en sån där som blir skitlycklig när folk frågar om jag kan korrekturläsa deras uppsatser/inlämningsuppgifter/rapporter och gör det just for the fun of it.

Läs därför nedanstående med detta i minnet.

Ni vet, Project Gutenberg. Som gör böcker där copyrighten är utgången tillgängliga som gratis eböcker. De behöver ständigt frivilliga som korrekturläser och läser in böcker som ljudböcker, innan de laddas upp på PG. Jag har fastnat i deras korrekturläsningsträsk, Distributed Proofreaders.

Böckerna är inscannade och ”översatta” till  .txt-format och uppgiften är att i varje sidas .txt-fil rätta datorns jobb, alltså inte att korrigera faktafel/gammaldags stavning från originalet. Programmet som ”översätter” de inscannade boksidorna kan t ex se fel på bläckplumpar och kommatecken eller punkter, eller gör om bokstäver så att ”blef” blir ”bil”.  Allt web-baserat.

Det finns så klart tydliga regler för varje projekt och forum att diskutera oklarheter i. Som ny användare får man dessutom snabb feedback på de misstag man har gjort och varje korrläst version av en sida sparas, så att det är lätt att se ändringar. Man får göra hur många eller hur få sidor som helst av en bok innan man går vidare till nästa.

Just nu är jag igång med en av Emelie Flygare-Carléns böcker. Jag lär mig ord som ”bepurpras” och gläds över att vi inte längre enhvisas med att förkrångliga stafningen av swenskans alla ord. Och fängslas faktiskt av handlingen oxå. Vilket kan bli liite jobbigt när det tar år och dag innan jag har läst en sida och kan bläddra.

Sjukt beroendeframkallande, I tell you. 🙂

Annonser