Appelbaum är amerikansk journalist som har varit östeuropakorrespondent för brittiska tidningar. Hon har oxå genomfört mastodontprojektet att försöka skriva Gulags historia. Hon har grävt i arkiv, intervjuat överlevande, läst tusentals sidor, pratat och grävt och rest och sett och till slut skrivit. 687 sidor inklusive noter och bibliografi om Gulag. De sovetiska lägrens historia. Kronologiskt läste jag den här före Oksanens Utrensning, även om mina tankar om den kommer först nu.

Sovjet och dess historia är en vit fläck på min historiska karta. Jag har som inget minne av att vi läste om Sovjet/Ryssland på historielektionerna någonsin i skolan. De gamla grekerna och andra världskriget tycks visst ha varit viktigare. Och USA under efterkrigstiden. Mitt intresse för Gulag började med att jag inte orkade läsa Solsjenitsyns verk Gulagarkipelagen och att författaren fick mer uppmärksamhet i och med att han dog.

För en sån som mig funkar Gulag därför både som skildring av lägersystemet, men oxå som översikt av Ryssland/Sovjet/Rysslands historia, ety lägersystemet var så intimt sammankopplad med landets politik och ekonomi. Jag ville såklart veta hur det ryska lägereländet ställdes mot eländet som nazisterna skapade, men jag började snart förstå att det inte riktigt går att jämföra. Alltså, jo, det gör det ju, men Gulag bör verkligen studeras för sig och i sig.

I sitt appendix ställer Appelbaum sitt resultat mot den empiri det är sprunget ur för att visa att a) det minsann inte är lätt att skriva trovärdig historia av ett på goda grunder förfalskat grundmaterial, men b) det kanske därför är värt ansträngningen. Grundmaterialets tvivelaktiga karaktär är i sig ett skäl att skriva om Gulags historia. Jag tror (tyvärr) inte att jag är ensam om att sakna kunskap om rysk 1900-talshistoria.

Hon låter människorna tala ur arkiven. Hon skildrar vardag i fängelser och läger; visar på skillnaden mellan att vara förvisad och dömd till läger och visar framförallt på Gulags storskalighet. Hon visar varför det är svårt att veta exakt hur många som drabbades av Gulag, hur många som passerade lägren, som dog på grund av dem. Allt beror på hur man räknar och på att de siffror som finns i officiella historiska dokument i många lägen är otillförlitliga.

Trots ämnesvalet är boken förvånansvärt lätt att läsa. Jag stör mig som vanligt på användandet av slutnoter istf fotnoter, men det är ett utslag av mina högst personliga preferenser mer än något annat. Jag har tidigare sagt att mitt favoritsätt att läsa historia är att göra det via enskilda människors öden och mångfalden av de enskilda berättelserna i Appelbaums bok blir till slut ett vittnesbörd man inte kan slå ifrån sig.

Annonser