När Bokbabbel gillar chick-lit i form av Sofi Fahrmans debut, så blir jag nyfiken. Därför lånade jag hem Elsas mode.  O jag gillar’t oxå. Som en liten lättsmält karamell. Lite för söt för att konsumera flera av på raken, men på en godislördag klämmer man den lätt.

Redan efter ett par sidor tänker jag spontant att språket är så mycket bättre än i de av Denise Rudbergs böcker jag har läst. Det är enkelt och funktionellt. Välvårdat hela vägen igenom.

Elsa skaffar snabbt jobb i Stockholm efter att hon kommit hem från New York. Hon tjatar sig till att få inneboende hos en riktig toffel till barndomskompis. Hon kommer på idén att starta en modeblogg och vips tar den över hennes liv fullständigt. Bloggosfären, Bloggtoppen, kollage och inlägg för hela slanten blir det.  Hon har gett sig sjutton på att ta sig in i modevärlden. Och är självupptagen som få för att komma dit. Faktum är att jag har rätt svårt att förstå att hennes omvärld står ut med henne. Hon har tydligen ändå något visst och jobbar sig uppåt på Bloggtoppen med sina insatser. Det namedroppas och branddroppas, så som det kanske sig bör i en chick-lit? Hon tar sig in på utelivet på Stureplan och det skildras oxå, såklart.

Så här i efterhand vet jag inte riktigt vad det var som fick mig att faktiskt tycka om den här boken. Kanske är det glimten in bakom kulisserna i framgångsrika modebloggarnas liv? Jag vill förvisso veta hur historien ska sluta och boken är skriven med så pass bra driv att den lockar till fortsatt läsning. Jag är dessutom lite nyfiken på tvåan.

Annonser