Lite om mycket.

Nu har det varit sömnigt stillsamt här ett tag. Lägenhetsnyckeln är lämnad, alla lådor är numera på ett ställe, så jag kan nu säga att jag helt och hållet bor i hus. Konstaterar vidare att det var taktiskt riktigt att shoppa åtm några böcker på bokmässan, ety de var de enda som var upp-packade. Ergo: de blev lästa. Och nu har jag tid, energi och ro att skriva om dem oxå. Om än i korta ordalag.

Jag har sålunda njutit av:

Harlan Cobens Spelaren. Jag har fått en ny favoritbikaraktär i ”egocentriskekampsportsfanatikern Win” (citat förlagets hemsida), men oj, vad jag inte var beredd på farten i boken. Men mer Myron Bolitar för mig, definitivt!

Veronica von Schencks Kretsen fick jag äntligen tag på i pocket! Cravings sen i somras. Den här påminde mig lite om Guillous Tjuvarnas marknad. Jag gillar fortfarande Althea Molin och hur von Schenck skriver.

Jag har oxå njutit av några andra som inte shoppades på Bokmässan, men som inte lades i någon låda. Nämligen:

Carol Goodmans The Lake of Dead Languages. Inte imponerad av historiens upplösning som berättande. Definitiva DHH-vibbar och något drömskt intellektuellt som jag dras till. Arcadia Falls nästa?

Roslund & Hellströms Odjuret. Som alltid skriver Roslund & Hellström böcker med en agenda. Även om den här boken faktiskt är ovanligt vidrig på sina ställen. Odjuret kunde lika gärna ha hetat ”Odjuren”. De ger perspektiv och tankemat paketerade som ruskigt bra berättad historia. Gillar den extra dimension som extramaterialet alltid ger i deras böcker.