Jag har som tappat orden. Jag sitter med händerna på tangenterna och markören blinkar lixom uppfordrande mot mig på skärmen. Jag skriver trevande. Men orden trillar inte ner genom händerna som de brukar. Det är som det inte finns några. Som att tankarna bakom orden inte heller finns.

Som att de är slut.

Jag tappar lixom orden också när jag läser. Tröttbläddrar i boken innan jag somnar. Nästa kväll känner jag inte igen var jag är när jag öppnar boken. Får backa. Nästa lika långt som jag läste kvällen innan.

Kanske är det det som händer i november. Träden tappar löven. Jag orden. (Orken?)

En kik bakåt i bloggen visar att det är det här jag skriver om i november. Så egentligen borde jag inte bli förvånad. Men det tar mig med överraskning ändå. Varje gång, vill jag minnas. Jag har ju bevisligen överlevt förut, så utgångsläget får väl bli att jag gör det igen.

Advertisements