De ord jag hinner uppsnappa kommer just nu från Sigrid Combüchens Spill, en roman som är inköpt under två för mig ovanliga omständigheter. 1) i en boklåda IRL, 2) i inbundet (!).

Anledningen: Combüchen i Babel häromsistens. Att prata så där om sina karaktärer gör ju att man blir lite kär i’na. O hittills har de höga förväntningarna infriats. Om jag kommer ihåg rätt 😉

Det är så fint, växelspelet mellan berättelsen om Heddas liv, brevväxlingen mellan den nu åldrande Hedda och bokens huvudperson författaren Sigrid Combüchen och den sistnämndes efterforskningar om Hedda. Sådär som man tänker sig att en historia kan växa fram när man skriver den.

*för visst låter  ”i alla fall” som ”jalla fall”.

Annonser