Francis Meyer är medelålders professor i litteratur vid Oslo Universitet. Han forskar kring Montaigne och är i färd med att skriva en bok om honom, att publiceras på Universitetsförlaget. Av en slump kommer han över ett manuskript som visar sig vara värdefullare än han någonsin kunnat ana: ett 300 år gammalt originalmanuskript av den norske prästen och poeten Petter Dass. På den kurs i lyrik han är ”tvångskommenderad” (hans eget uttryck) att undervisa i träffar han norsk-iranska masterstudenten Nadia och blir förälskad. Hon vill även att han ska vara hennes handledare för masteruppsatsen.

Historien om Manuskriptet är kittlande och jag älskar med vilken förtjusning och samtidig försiktighet som Meyer hanterar denna sin upptäckt. Och hur han hanterar den uppmärksamheten upptäckten väcker. Berättelsen om manuskriptet blir något av ett mysterium och det blir ruggigt spännande till slut.

Jag tjusas oxå av, och saknar, det akademiska livet. Skrivandet, tänkandet, friheten att disponera sin tid och möjligheten att tänka tankar som ingen annan har tänkt förut. Jag läser med förtjusning om Meyers tekokarritual,  hans arbetsrum och hans skrivande, både i arbetsrummet på skolan, hemma och i skärgårdsstugan. Jag saknar att skriva. Jag saknar att gå igenom tidigare forskning, att kritiskt tänka kring tidigare tankar, att tjusas av knivskarpa formuleringar och glasklara resonemang och att sedan sammanfatta dem och bygga vidare med egna resonemang. Därmed inte sagt att jag var bra på det, men det var roligt.

Jag saknar däremot inte det emellanåt ganska världsfrånvända akademia som lätt blir ett eget universum. Revirpinkandet, intrigerandet och den ständiga konkurrensen är relevanta blott och bart inom akademia. Langeland skildrar akademia mästerligt och det märks att han har god kunskap om det. Om författaren läser jag att han har studerat 4 år vid universitet i Oslo och varit doktorand där i fyra. Det märks.

Vi får ta del av föreläsningarna på Meyers kurs och många av dikterna de går igenom. Jag har aldrig läst litteraturvetenskap och är heller ingen stor läsare av lyrik. Ändå tjusas jag av dikterna som gås igenom och av resonemangen som förs kring dem kontra teoritexterna. Jag känner igen studenttyperna som frekventerar Meyers klassrum från de jag själv har suttit i och är, inser jag, ganska nöjd med att enbart få ta del av resonemangen, utan att behöva prestera något själv. Jag kan nöja mig med att njuta av poesin.

Så till det jag inte tycker om.

-Relationen mellan Francis och Nadia. Jag tycker Francis är överanalyserande och att han, drabbad av misstankens hermeneutik, läser in för mycket i det som Nadia gör eller inte gör, säger eller inte säger. Han är som enhormonstinn tonåring, så femtiotre år han är! Som jag fattar det har de knappt ens inlett någon typ av relation, förutom den som student-lärare, men Meyer beter sig som en…förälskad tonåring. Men kanske är han inte mognare än så?

-Känslan av att jag inte kommer Francis in på livet. Jo, jag vet hur han bor, att han passionerat åker längskidor och älskar rosor -han har till och med haft en egen spalt i en trädgårdstidning. Han är med i Gourmetklubben och gör en skillnad mellen kultiverade och intellektuella människor samt hans vänner skrattar åt honom för att han aldrig har köpt en Grandiosa Pizza. Och jag vet att han är så fjantigt förälskad i Nadia. Ändå är det som han undflyr mig.

Det är ändå något med den här boken som gör att jag sträckläser den. Kanske är det, som JoL på Bokhora skriver, aka-porren. För det här kan vara det mest aka-porriga jag har läst på länge. Kanske tom mer än DHH*!

På ett sätt liknar den oxå What I Loved av Siri Hustvedt, för stora delar av boken är faktiskt vardag med föreläsningar, tentarättningar och att lära känna sina studenter. Jag drabbas inte alls på samma sätt av Langelands historia som av Hustvedts, men jag ser klart likheter. Historien om Petter Dass-manuskriptet tycks vara baserad på en verklig händelse och berättelsen om det är samt om den akademiska vardagen är bokens verkliga förtjänster. Och så får man ta de andra delarna för vad de är.

Den Hemliga Historien av Donna Tartt.

Annonser