Boije af Gennäs är en av mina favoritförfattare. Hon är en mästare på att skildra relationer, utan att det blir så där klisterklibbigt, utan så där igenkännligt och ändå nytänkande. Enda problemet med henne är ju att hon har varit tyst ca hur länge som helst. Tills Högre än alla himlar kom. Enligt förlaget ska det vara en

överblick över vår nära nutidshistoria och samtidigt en roman om såväl stark vänskap som hur det är att vara människa i en ytterst föränderlig tid.

Det är dessutom första delen i en planerad trilogi. Peppen på den -tre nya böcker av en sån bra författare!

Mina förväntningar var därför skyhöga när boken kom (september 2010), men min magkänsla sa åt mig att vänta med att läsa den. Jag läste ljumma recensioner och mina förväntningar justerades så att säga neråt. När nu så boken släpptes i pocket, så kände jag ändå att det var läsläge.

Trilogin ska visst täcka det första decenniet av 2000-talet och Högre än alla himlar börjar på nyårsafton 1999 och slutar efter mordet på Anna Lind (alltså september 2003).

Boije af Gennäs kan a) sin Stockholmsöverklass och b) skildra vänskaps- och kärleksrelationer. Huvudpersonen författaren Sanna är gift med värdepappersnissen Victor. De umgås med bögen Jalle som jobbar på UD, Liv som är kämpande aktris och paret Stefan (som jobbar på Naturvårdsverket) och Pella (psykoterapeut) som tillsammans har barnen Tessa och Philip. Hon låter gänget äta hummer, skåla i champagne, ha sommarhus i Falsterbo, resa i jobbet som sig bör (främst Jalle och Victor). De är nära vänner av ett slag som jag tror bara Boije af Gennäs kan skildra. De stöts och blöts mot varandra och delar varandras glädje och sorg. Hon låter dem ha existentiella funderingar. Så bra så långt.

Sedan låter hon dem kommentera sin omvärld. Jag tror det ska föreställa ett slags retrospektiv autencitet. Men det blir inte bra.  9/11 händer. Och såklart är Victor i NY då. Katastrof. Irakkriget händer. Victor kommenterar och skapar oro i vänkretsen. Anna Lind mördas. Såklart råkar hon vara Jalles chef. Katastrof.

På intet sätt vill jag förringa de faktiska katastroferna som 9/11, Irakkriget och mordet på Anna Lind var. Men i boken känns förekomsten av dessa händelser så …påklistrat. Så…inskrivet, bara.

Mästerförfattaren Boije af Gennäs bränner emellanåt till när det handlar om de mellanmänskliga relationerna och karaktärernas personliga tankar. Men när det kommer till att på ett naturligt sätt infoga verkligheten i den fiktiva berättelsen, så vill det sig inte. Varken när det gäller det tidiga 2000-talets historiska händelser eller hur samhället förändras (datorernas inträde samt vilsenheten och sökandet hos den modäärna urbana svensken (stockholmaren?)).

Jag hade förväntat mig att se fram emot hur vännerna skulle drabbas av och hantera händelser som även jag faktiskt drabbades av och fick hantera. Istället bara väntar jag på att kunna bocka av nästa händelse. Jaha, där kom en kommentar på Irakkriget. Och när ska vi kommentera datorer och mail -jo, där kom det. Och vart ska karaktärerna vara när Anna Lind attackeras, jaså där.

Och förutom detta, så tycks Boije af Gennäs ha drabbats av adjektivsjuka i beskrivningen av Stockholm som stad. Högre än alla himlar underskrider verkligen alla mina (ändå rätt låga) förväntningar. Slutbetyget blir bara en knapp jaha-upplevelse.

Annonser