Har just avslutat Emma av Jane Austen. Och är inte riktigt lika direktförälskad som jag var när jag läste Stolthet och fördom, men så visste jag lite vad jag hade att vänta mig den här gången. Jag tror att jag kommer att grunna mer på Emma och att hon kommer att stanna kvar längre hos mig. Så jag tror att kärleken kommer över tid.

Austen behärskar verkligen sitt universum, den lilla byn med sina överklassinvånare som huvudpersoner. Kvinnorna är huvudpersoner även fast deras huvudsakliga mål är att bli gifta med bra män, som i Stolthet och fördom. Hon kan teckna karaktärers porträtt (framförallt gillar jag hur hon tecknas porträttet av mrs Elton som en person man verkligen inte tål!). Hon kan även skildra relationer människor emellan i ett litet samhälle där man stöts och blöts mot varandra. Austen låter oxå Emma utvecklas på ett trovärdigt sätt under romanens gång, något som gör att man som läsare uppskattar henne mer och mer. Och hon kan skildra kärlek på ett varmt och innerligt sätt så att det smittar en in i hjärteroten och man blir så där innerligt varm och glad för de lyckliga tu (många lyckliga tu blir det i den här boken).

Emma krävde mer engagemang och beslutsamhet från min sida än vad Stolthet och fördom gjorde, då det var väl mycket såpopera över handlingen en bit in. Men det tar sig och blir faktiskt riktigt spännande till slut.

Martina Lowden har skrivit ett uppfriskande modernt efterord. Och tack och lov för efterord snarare än förord. Jag vill läsa analysen av verket (vilket ofta brukar vara vad för- eller efterord är) i efterhand, så att jag kan jämföra mina tankar med skribentens.

(Näst på tur av Austens verk står Övertalning som jag fick hem från Bokbörsen för inte alls länge sedan).

Advertisements