Nu när jag har bestämt mig för att bara skriva om de bästaste böckerna (läs: ”alltså de som berör mig mest”), så är blogglängtet större än nånsin tidigare.

Och må 2012 års först utläst bok sätta en trend för det kommande året med goda läsupplevelser: jag har läst Jane Austens Övertalning. Åh, ska Anne Elliot få sin kapten Wentworth till slut? Eller ska hon falla för mr Elliot?

Anne Elliot övertalades att slå upp förlovningen med sin älskade kapten Wentworth, då han inte var tillräckligt rik. Åtta år senare träffas de igen och då är Wentworths ekonomiska situation en helt annan. Ska de få varandra?

Jag satt större delen av gårdagseftermiddagen vid köksbordet och önskade ömsom att jag läste snabbare, så att jag skulle få reda på hur det gick, ömsom att boken aldrig skulle ta slut, så att jag skulle få fortsätta befinna mig bland de underbara formuleringarna. Fantastiskheten suckade när han förstod vad jag läste och utbrast ”Harlequin”, vilket resulterade i en diskussion kring vad dessa böcker är och om Austens böcker är sådana (NEJ hävdar jag med emfas, jo, hävdar sambon. Dock utan att ha läst varken Harleqinböcker eller Austen, tror jag bestämt…).

Jag älskar Austens blick för det subtila i det sociala spelet: de ack så viktiga blickarna som personer utbyter, det sätt på vilket en inbjudan görs. Jag älskar att hon som författare så tydligt tar ställning för Anne mot hennes löjlige far och ytliga syster. Och jag gillar verkligen Anne! Hon känns så modern!

Jag börjar oxå känna igen det Austenska. Flicka i socialt relativt välordnad familj (i Övertalning dessutom med ekonomiska bekymmer) ska bli gift. Frågor gällande börd och social status går såklart före kärlek, vilket orsakar hjärtesorg. Längtan och trängtan uppstår på avstånd, ety sociala konventioner tillåter inte öppen kommunikation hur som helst. Utmanare i form av man med rätt social status/börd kommer in på banan. Spänningen olidlig. Sedan kommer slut och läsaren kan somna med leende på läpparna.

Av de Austenromaner jag har läst (Emma och Stolthet och fördom) är Anne min favorithuvudperson och Övertalning min favoritbok. Den är kortare och känns ”tightare”. Det var den sista Austen skrev och utkom postumt, så kanske hade hon här hittat sin form. Den är det austenska universat i kondenserad form, med ironi, skarpsynt iakttagande av relationer, det sociala spelet och de fångande sociala rollerna. Och så den vackra vackra kärleken.

Annonser