Ajvide Lindqvists Lilla stjärna fick följa med hem blott och bart för att den fanns som ljudbok på bibblan. Pappersboksläsandet har det gått sisådär med på sistone.

En mycket behaglig Ajvide Lindqvist läser själv upp sin mycket…märkliga bok. Han tillhör samma eminenta skara författare som Håkan Nesser, som själva gör mästerliga inläsningar av sina egna böcker.

Och boken, då. Jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig, annat än, tja, det oväntade. Men jag hade inte förväntat mig något så…lågmält, lågintensivt och långt. Han har ju förmågan, Ajvide, att väva in lågmält galna saker på ett fullständigt naturligt sätt i en historia som i övrigt kan tyckas..vanlig. Som att ett barn hittas i skogen, tas om hand av wanna-be-musikern Lennart och hans kuvade hustru Laila och sedan hålls hemlig för den övriga världen. För att, ja, för att vaddå? För att han kan, kanske.

Det här är en lång och långsamt berättad historia. Vi får först lära känna musikerparet, sedan följa flickan, Liten som hon kallas, genom hela hennes uppväxt och dessutom parets utflugne, och rätt vidrige, son Jerry.

Vi lär oxå känna flickan Teresa, som föds på en annan plats. Liten och grå med en barndomskamrat som heter Johannes. Historien tar sedan en helt annan vändning när Jerry inte ser någon annan utväg än att ta sig an flickan. De skaffar sig ett helt nytt liv i Stockholm. Och Jerry blir som en helt annan. Liten, som Jerry har döpt till Teres, lär sedan känna Teresa, via bland annat Idol. Och historien vrids en tredje gång när fokus hamnar på Terese och Theresas relation och hur den utvecklas. Hur de bildar Flocken. Och hur allt kulminerar i en massaker på Allsång på Skansen.

Berättelsen är ihophållen och inget spretar. Alla delar behövs, alla delar är viktiga och skänker djup och tyngd till berättelsen om Tereseorna. Det är underbart att han berättar så långsamt och detaljerat, så välskildrat och insiktsfullt.

Men så våldet. Det brutala, känslolösa, kallblodigt utövade våldet. Blodet. Verktygen. Det är makabert, oförklarligt och så Ajvide-skt ofrånkomligt i berättelsen. Fast oförklarligt på ett sätt som jag inte känner igen från hans tidigare berättelser. Han förklarade och rättfärdigade förekomsten av zombier för mig. Och vampyrer. Men han lyckas inte med våldet.

Advertisements