You are currently browsing the category archive for the ‘Kortisar’ category.

I Torpeden: en bok om Johan Darwich skriver journalisten Dick Sundevall om den (i boken ivf) f.d kriminelle Johan Darwich, torpeden som även är ”en vän som aldrig sviker och en älskad bror, morbror och farbror”. Han är dömd för alla brott i brottsbalken utom sexualbrott och IT-brott och när Sundevall träffar honom är han ren sedan en stund tillbaka och på väg ut till ett slags vanligt, aka obrottsligt liv.

Jag är inte säker på att jag förstår syftet med denna bok. Enligt förlagets hemsida är anledningarna tre. Efter avslutad läsning framstår en fjärde anledning som den starkaste: att skriva en BOATS* för att roa.

Sundevall gillar Darwich, den saken är beyond reasonable doubt, för att tala amerikansk domstolsengelska. De slänger käft och Sundevall döljer inte att han har kunskap och förståelse för Darwich situation och hans skrå. Och så får vi oss till livs historien om Darwich

Av en journalist hade jag väntat mig något helt annat. Mer ifrågasättande, mindre garv. Men det vi får är ett ”jaha nähä, det kan du inte kommentera för att brottet inte är preskriberat”, en förstående nick och ett garv.

Möjligen, jag säger möjligen, ställer Sundevalls bok frågan om när en människa har sonat sina brott. Fast nej, det är nog jag som ställer mig den frågan när jag läst klart. Sundevall, han mest gillar Darwich.

*Based On A True Story

Maos siste dansare är en självbiografi skriven av en av de sista dansarna som fostras och tränas under Maos regim. Född i fattig familj, upptäckt, flyttad till hård men prestigefylld dansskola i unga år och sedan en spikrak karriär som dansare i Kina. Så får han åka till USA och dansa. Och ser att det han blivit lärd om det imperialistiska USA inte stämmer. Alls. Han hoppar av och fortsätter dansa.

Det här är inte bara en bok om en klassresa eller en bok om dans. Det är oxå en bok om den kinesiska kommunismens förändring och Kinas öppnande. Och om en pojke, en ung man och senare en vuxen man som gör denna fantastiska resa på för långt avstånd (markerat av geografi och politik) från sin mycket högt älskade familj.

Just nu läser jag mer än jag har ork att blogga långt om. Kanske är boken av sådan art att jag inte tycker den förtjänar ett längre omdöme. Kanske väcker den inte så mycket tankemat. Kanske orkar jag bara skriva kort om den. Därför tänkte jag införa en kategori jag kallar ”kortisar” där jag skriver just kort om såna böcker.

Den första kortisen går till en bok som ”bara” är kort och liten till formatet. Den heter The Paper Bag Princess, är skriven av Robert M Munsch och illustrerad av Michael Martchenko.

En saga om en prinsessa, en prinsessa, en drake och ett slott. Och om att prinsessan och prinsen ska gifta sig. Där slutar alla likheter med alla andra prinsessagor du har läst. Förlaget rekommenderar den för personer i åldrarna 4-7, men jag rekommenderar denna lilla förtjusande skrift till prinsessor av alla storlekar därute 🙂

 

 

%d bloggare gillar detta: