You are currently browsing the category archive for the ‘Tidsfördriv’ category.

I helgen har Mia Skäringers föreställning Dyngkåt och hur helig som helst gått att se på SVT. Om man, som jag själv, inte hade möjlighet att gå och se föreställningen när den gjordes riktigt live och dessutom är ohemult dålig på att passa TV-tider, så kan man kika på den på SVT Play tom 10 oktober (här).

Gör det!

Hon är genial! Självutlämnande så att skrattet fastnar i halsen och man mest vill tjuta lite och krama om den stackars lilla Skäringer. Men strax garvar man igen och tänker att faan (ursäkta franskan), va hon är genial den kvinnan! G-e-n-i-a-l.

OCH: hon kan dessutom sjunga som en gudinna!

HÄR alltså. Tom 10 oktober.

Annonser

Jag har fått ett nytt utlopp för en av mina hobbies, alternativt obsession.

Korrekturläsning.

Skittråkigt i vissas öron, ljuv musik i mina. Sen tidigare alltså -jag är en sån där som blir skitlycklig när folk frågar om jag kan korrekturläsa deras uppsatser/inlämningsuppgifter/rapporter och gör det just for the fun of it.

Läs därför nedanstående med detta i minnet.

Ni vet, Project Gutenberg. Som gör böcker där copyrighten är utgången tillgängliga som gratis eböcker. De behöver ständigt frivilliga som korrekturläser och läser in böcker som ljudböcker, innan de laddas upp på PG. Jag har fastnat i deras korrekturläsningsträsk, Distributed Proofreaders.

Böckerna är inscannade och ”översatta” till  .txt-format och uppgiften är att i varje sidas .txt-fil rätta datorns jobb, alltså inte att korrigera faktafel/gammaldags stavning från originalet. Programmet som ”översätter” de inscannade boksidorna kan t ex se fel på bläckplumpar och kommatecken eller punkter, eller gör om bokstäver så att ”blef” blir ”bil”.  Allt web-baserat.

Det finns så klart tydliga regler för varje projekt och forum att diskutera oklarheter i. Som ny användare får man dessutom snabb feedback på de misstag man har gjort och varje korrläst version av en sida sparas, så att det är lätt att se ändringar. Man får göra hur många eller hur få sidor som helst av en bok innan man går vidare till nästa.

Just nu är jag igång med en av Emelie Flygare-Carléns böcker. Jag lär mig ord som ”bepurpras” och gläds över att vi inte längre enhvisas med att förkrångliga stafningen av swenskans alla ord. Och fängslas faktiskt av handlingen oxå. Vilket kan bli liite jobbigt när det tar år och dag innan jag har läst en sida och kan bläddra.

Sjukt beroendeframkallande, I tell you. 🙂

ViLäsers majnummer är kanske det bästa så här långt.

Exempel 1: den välgjorda intervjun med Murakami. Han verkar så mysig och jag älskar att han inte vet vart hans berättande ska ta honom: Jag skriver med samma förväntan och bultande hjärta som barnet som lyssnar på den spännande sagan. Oj, vad ska hända nu?! Den dag jag inte blir överraskad av det jag skriver, tänker jag lägga av. Vilken dröm att hitta en historia så där! Vilket äventyr det måste vara att vara författare då! Och vilken glädje författeriet måste vara!

Exempel 2: Johanna Koljonen berättar som klassikern Margaret Kempe. Hade jag inte läst ViLäser, hade jag inte hört talas om henne eller blivit sugen på att läsa mer om henne!

Den nya formen med det härliga retroomslaget och de små tipsen att mer finns på ViLäsers webb är oxå klockrent. Särlek! 🙂

Jag längtar till september, då inte bara nästa nummer kommer, utan då tidningen börjar komma tätare!

I söndags maratonlyssnade jag ut Selma Lagerlöfs Jerusalem och vilken fantastisk bok. Och vilken fantastisk uppläsare! Jag har intensivlevt med boken till jobbet, från jobbet, tagit lunchprommisar för att få lyssna och gått längre helgprommisar för att få lyssna så mycket som möjligt. Längre omdöme kommer när jag har hunnit samla mina tankar en aning, men nu till mitt huvudsakliga problem:

Tomrummet efter denna fantastiska berättelse är sto-ho-hoort och jag behöver tips på vad nu lyssna på. Mer av Selma? Någon annan Riktigt Bra Historieberättare?

Förutom Guillou är Jerry Williams en husgud ihusetjagväxteupp. Han kallas kärleksfullt Sherry (eller är det Cherry?) och är allmänt avgudad. Han spelas alltid på högsta volym och det SKA sjungas med!

När jag är nere och inte har ro att läsa en Hamilton, så funkar det ofta med Git it, Who’s gonna follow you home eller Billy Jean, Charlie Brown & Suzie Q för att få mig på bätre humör. Jag har knappt hört karln prata, så jag tog och lyssnade på hans sommarprat häromkvällen. Och jag är förstås inte det minsta biased när jag tycker att han verkar vara en jävligt rolig kille. Skön och varm. Och mer musikaliskt skolad än jag hade trott.

Jag googlade honom och förutom att jag hamnade i en jättelång Flashbacktråd där hans släktskap med en otrevlig, tillika brottslig, Fernström diskuterades, så hittade jag en artikel där han (bland annat) diskuterar sin familj. Närmare bestämt så här:

Du och din hustru har varit gifta i 25 år och har två döttrar tillsammans ?

– Mm, men jag snackar inte om sånt egentligen.

Är det för att skydda privatpersonen Erik Fernström?

– Nej, jag tycker bara att det blir corny när man pratar om kärringar och sånt. Det blir nästan som att de är någon sorts bihang.

– Jag hade blivit jävligt förbannad om jag hamnat i den rollen. De har ju en alldeles egen power. /…/

Respect, Jerka. Familjen snackar man inte om i relation till Erik-som-Jerry. För de har en alldeles egen status. Som självständiga. Respekt, kallas det.

Jag tänkte testa det här med Twitter. Häng med här, om ni vill.

Maria på Arianrhod har dragit igång Bokbloggar.nu, som syftar till att samla en massa svenskspråkiga bokbloggar på ett och samma ställe. Ett slags inspirationsportal, helt enkelt.

Jag kommer definitivt att hålla koll på den sidan – bra initiativ!

Hos Avantgardet hittar jag följande trevliga uppmaning:

1. Ryck närmaste bok i din omgivning.
2. Slå upp sidan 56.
3. Leta upp den sjunde meningen på den sidan.
4. Posta meningen i din blogg tillsammans med dessa instruktioner.
5. Lägg gärna till bokens titel och författare.

”Puh, det var en chock”, sa mrs Ashida när de rullade fram på Route 50 i mr Clutters paketbil.

Vilken bok det är? Med kallt blod  av Truman Capote. Som jag idag kan läsa utan att frysa.

(kan bli en återkomming den här s.56-an)

Jobbet tog mig till Sthlms central igår fram och åter. Reselektyr på uppvägen var Hemlös: med egna ord  och när jag ändå skulle sitta och vänta i nästan en timme, så tänkte jag se om jag kunde söka upp en försäljare av Situattion Sthlm. Jag har ju aldrig köpt tidningen, fast jag har varit på centralen otaliga gånger! Eftersom boken var så bra, så ville jag ju se var de hade publicerats första gången! Hemlös… är av de böcker som har berört mig mest på senare tid. (Jag har ägnat en hösttermin åt bostadslöshetesproblematiken, skrivit, tänkt och tyckt om hemlösa, så frågan ligger mig redan varmt om hjärtat).

Efter att ha frågat mig fram, så hittade jag så småningom en försäljare. Som dessutom visade sig ha skrivit ett inlägg i boken! Alltså, en författare träffar man ju inte varje dag, så jag passade på att framföra mitt varmaste beröm för boken och, lite fräckt, fråga om en autograf. En chansning, man vet ju aldrig… Men han tog villigt fram sin penna och plitade! Jag blev skitglad 🙂

Nästa gång jag är i Sthlm ska jag se om jag har tid att leta upp Hornstull där en av mina favoritförfattare i boken säljer..och se om jag kan få hans autograf oxå!

Återkommer med ett separat inlägg om boken!

Jag bad Hemlige Arne avslöja sig häromdagen och det lovade hen att göra, men inte utan att jag skulle gissa först. De ledtrådar jag har är en avsändaradress i de sydskånska delarna av landet och ett namn från ett mail. Jag vet oxå att hen är förtjust i scrapbooking och är pysslig nog i övrigt att spontantematisera paket.

En titt på de andra bloggar som varit med i Pocket och Prassel ger direkt vid handen att det inte är Martina på Ett hem utan böcker eller Lisa på Mitt lilla hus, eftersom de bor i precis motsatt ände av landet (Martina avslöjade dessutom att hon har varit Lisas hemlige bokvän, så hon är dubbelt borträknad 😉 ).

Emm på Läsdagboken, Hundöra, Kerstin, Erica och *Malin* bor oxå på fel ställe. Marika trodde jag länge att det var, att döma av den lilla dannebrogen på hennes blogg. Sedan läser jag lite och ser att hon bor i Götet, och det ligger ju inte i Skåne. Inte heller tror jag att det är tigern på Ord. Caveat Lector och Ex Libric Cia har inte uppgett var de bor, men jag tror inte att det är de heller. Mest för att de helt enkelt inte känns rätt. Och Camilla har förvisso ett vackert namn, men det var inte samma namn som i mailadressen, så jag tror inte att det är hon heller.

Näej, jag tror att det är personen bakom litteraturum som är min hemlige bokvän. Anledningen till detta är att jag i hens egna svar på frågorna till pocket och prassel såg att hen letar efter en bok av Ninni Holmqvist. Alltså drar jag slutsatsen att hon gillar Holmqvist. I ett av mina paket fick jag Enhet av samma författare, eftersom Hemlige Arne hade gillat den boken.

I min så kallade analys har jag alltså litat på att både avsändarens postadress och namn i mailadressen har varit korrekt uppgivna och sedan låtit den högst ovetenskapliga känslan styra mig till en (kanske?) kvalificerad gissning. (har jag gissat fel, så vet ni att jag kommer att bli en fruuuktansvärt värdelös privatdeckare 😉 )

Hur står sig min gissning mot den så kallade verkligheten, Arne? Har jag gissat rätt?

%d bloggare gillar detta: