You are currently browsing the monthly archive for maj 2007.

Länge har jag läst Malins bokfemmor och här kommer nu min första:

Nämn 5 manliga författare vars böcker du läser mycket av. Ge oxå exempel på den bästa av deras böcker.

Jan Guillou: min feelgood-författare! Jag är uppväxt med Coq Rouge och tycker att Sunes pappa är världens bästa cover för Hamilton! 😉 En dålig dag när jag bara vill krypa ihop i fosterställning och försvinna, tar jag fram valfri bok i Hamiltonserien och försvinner ett par timmar! Favoriten är Den enda segern. Förra sommaren slukade jag även Arn-serien och blev lite förälskad i Arn. Ondskan läste jag ut en natt för många år sen när jag inte kunde sova. När jag var färdig kunde jag heller inte sova för att jag var så förbannad. Skarp iakttagare och samhällskritiker som skriver oerhört lättplöjda böcker.

Sir Arthur Conan Doyle
: Oxå en favoritförfattare. Jag älskar de fuktdrypande viktorianska Londongatorna, dr Watsons hemtrevlighet och Sherlock Holmes skarpsinne. Jublade när jag hittade The original illustrated Sherlock Holmes” i USA förra året, så den får bli min favorit. Det är förmodligen oxå hans fel att jag hyser en kärlek för böcker som utspelar sig i det viktorianska London.

Per Anders Fogelström:Hans Stockholmssvit är fantastisk, hans sätt att genom arbetarfamiljer illustrera hur en stad och livsvillkoren för dess invånare förändras över tid är bara mästerlig! Min favorit är ”Minns du den stad” om 1900-talets början. Svensk historia med den lilla människan i centrum.

Frank McCourt: Hans senaste bok ”Magistern” förstörde lite den bild jag hade av McCourt som en mästerlig författare. ”Angelas ashes” och ”‘Tis” är dock dova, underbart rikt skrivna om en på många sätt trasig barndom på det fattiga Irland. Jag brukar inte vara så mycket för tragiska barndomsberättelser, men den här utgör ett undantag.

Nicke Sjödin: En lokal författare som diktar på västerbottniska. Kan nog sägas vara arbetarförfattare och diktar med ämnen därefter. Hans dikter läses med fördel högt och påminner mig alltid om hur mormor och morfar pratade (och jag med då, när jag var liten). Påminner mig för den delen oxå om hur vi inte pratade, då dialekterna är en smula olika och läsningen alltid slutar i diskussioner om hur det skiljer sig och var gränserna för olika dialekter går. Sjödin gör mig varm i hjärtat när han påminner om så många ord jag hade glömt att jag kunde, eftersom jag aldrig använder dem. Ordlistorna längst bak (tror det var han som hade det…kan minnas fel) är underbara! Typisk sommar-hos-mormor-läsning 🙂

%d bloggare gillar detta: