You are currently browsing the monthly archive for oktober 2011.

Som många andra som var på Bokmässan*, så fick jag en give-away i form av en gratis ljudboksnedladdning från Laudio, nämligen Johan Theorins Sankta Psyko. Jag har aldrig läst något av Theorin, och faktiskt inte varit sugen heller, så en gratis ljudbok var förmodligen den perfekta övertalningen.

Jan Hauger är utbildad förskolelärare och söker arbete på en förskola som ligger intill det rättspsykiatriska sjukhuset Sankta Patricia, i folkmun kallat Sankta Psyko. Han har en alldeles egen anledning till att söka arbete där. Själv är han oxå lite egen med egna hemligheter.

Förskolans barn har en förälder som är intagen på Sankta Psyko och har en egen förbindelse med sjukhuset, så att barnen lätt ska kunna hälsa på sina föräldrar. Allt för att barnen ska få växa upp med goda relationer till även den förälder som är intagen. Han får jobbet och flyttar till en övermöblerad andrahandslägenhet i det fiktiva samhället Valla där förskolan ligger.

Det är strängeligen förbjudet för skolans pedagoger att prata med barnen om deras besök på sjukhuset, lixom för dem att besöka sjukhuset. Såklart bäddar det för nyfikna frågor från den nyanställde. Reglerna i kombination med att Jan har en egen anledning till att vilja utforska sjukhuset och dess patienter är ett upplägg som verkligen bjuder in till regelbrott.

Jag tycker boken är direkt långsam från början. Kanske för att jag väntar på att något ska hända, att handlingen ska ta fart. Långsamt långsamt får vi ta del av Jans hemligheter, lära känna personalen på förskolan och även ta del av andra hemligheter. Och långsamt långsamt berättas bakgrunden till Jans uppsökande av förskolan. Sent omsider tar det så äntligen fart och då går det desto fortare. Jag tycker att Theorin äntligen skärper sig i slutet och knyter ihop alla lösa trådar som han har ägnat all evärderlig tid åt att lägga ut åt läsaren. Där i slutet känner jag äntligen något slags medlidande med Hauger.

Sedan har inläsaren Magnus Krepper ett sätt att uttala ”l”-ljudet som jag irriterar mig på boken igenom.

Så nej, som premiärläsning av Theorin var det här ingen höjdare. Vad ska jag läsa av honom som är bättre?

Bokbabbel och Calliope har oxå läst.

*ja, jag var där. Jag har bara inte bloggat om det.

Annonser

Att ha läst fel i busstidtabellen är inte fel alla gånger. Igår skyndade jag mig mot bussen hem, enbart för att upptäcka att den buss jag hade tänkt åka enbart går på skoldagar. 36 minuter till nästa buss.

Dessa 36 minuter räckte för att läsa ut Lotta Sjöbergs Family Living. Den ostädade sanningen samt Berglins Varje dag man inte köper pizza är en seger. Jag fick tips om den första av någon blogg någonstans och när jag skulle låna den på bibblan där  Berglin  upp under rubriken Liknande Titlar på bibblans hemsida.

Family Living har en facebook-grupp dit hågade människor kan skicka in bilder på sin ostädade verklighet. En skön motvikt till inredningsprogrammens och homestylingens vita avskalade prydlighet. Family Living är fint tecknade enrutingar (förvisso över hela sidor) om att få ihop den där delen av livet som är vardag och verklighet: om att få fysisk plats för hela familjen, om städning, vardagspusslet, om barnuppfostran, föräldrarollen och kärlek.

Varje dag man inte köper pizza är en seger är en samlingsvolym med tema vardagspussel. Som vanligt är Berglins skarpa iakttagare av vardagens små förtretligheter och skildrar det med en underbart torr humor.

Arbetsdagar som börjar med inköp på Pocket Shop kan inte annat än bli bra dagar 🙂

 Vi ses på Place de la Sorbonne av Justine Lévy

Anteckningar från kriget av Marguerite Duras

Jag har lyssnat på Guillous Brobyggarna. Som i de andra Guillouböckerna är den mästerlige Thomas Bolme inläsare.

De tre bröderna Lauritzen utexamineras som diplomingenjörer från universitetet i Dresden år 1901. Dresden var toppuniversitetet framför andra när det gällde ingenjörsutbildningar. Hur det kom sig att tre faderlösa fattiga fiskarbröder från den lilla byn i Norge kom att studera i Dresden är intressant i sig, och jag tror signifikant för hela upptakten av 1900-talet.

De tre bröderna hamnar på helt skilda ställen efter examen och i Brobyggarna får vi följa två av dem, Lauritz och Oskar. Lauritz åker tillbaka till Norge för att bygga järnvägsbroar och Oskar åker till dåvarande Tyska Östafrika (nuvarande Tanzania) och kommer oxå att bygga broar. Den tredje brodern, Sverre, åker till England och honom hör vi inte mer av i första boken än att han lever.

Guillou är berättartekniskt mycket skicklig när det gäller att skriva äventyr och han har i bröderna Lauritzen skapat karaktärer som kommer att stanna, precis som med Hamilton och Arn. De två bröderna vi lär känna är ordentligt tekniskt begåvade, fattar kloka beslut i allt utom kärlek tycks det (gäller inte alla bröderna, dock) och även om inslag av kamp och trots finns (såklart i kärlekens namn), så går verkligen allt som på räls (really, no pun intended!). Det är ingenjörsporr och jaktporr och faktiskt lite vanlig porr oxå.

Boken sträcker sig fram till första världskrigets slut och Guillou skildrar mästerligt teknikutvecklingens explosion och framtidsoptimismen, i Tyskland som på andra ställen. Allt ser verkligen fantastiskt ut inför framtiden. Så kommer krigsutbrottet. Det långa, plågsamma, blodiga kriget. Tyskhatet. Och så Tysklands förlust. Och med den följer den fullständigt omkullkastade betydelsen i att vara tysk och tyskvän.

Detta är en släktsaga, men även den vite, europeiske, välutbildade mannens 1900-talshistoria. Visst, Guillou har med kvinnor som kämpar för rösträtt och som vill bryta sig ur de järnhårda könsrollerna i vilken kvinnan trycks in. Är man elak, så säger man att han har med det som ett token. Är man inte så elak, så säger man att man visst kan se europeisk 1900-talshistoria så: att mannen gjorde stora landvinningar och kvinnan på ett, inte föraktligt, men än litet, hörn, kämpade för sig.

Jag tycker verkligen om både Oskar och Lauritz. Och det lilla man får se av Sverre tycker jag oxå om. Jag vill veta hur det går för dem. Guillou har sagt att det här projektet är det sista han gör i livet och han FÅR inte gå och dö innan han har skrivit åtm nästa bok, så jag får veta hur det går för Sverre.

K Special har gjort en timslång dokumentär om skrivandet av boken. Finns på SvtPlay här, tom 13 november.

%d bloggare gillar detta: