You are currently browsing the monthly archive for januari 2012.
Jag hittade ingen annan design jag trivdes med, så jag behåller faktiskt den gamla. Så himla ändringssugen var jag inte 😉
Jag pillar lite med utseendet på bloggen, så kanske blir det lite rörigt en stund här framöver.
Jag har haft samma utseende på bloggen sedan flytten hit april 2008, så jag tänkte att det var dags att förändra lite 🙂
Jag har undvikit att läsa något av Tove Jansson efter en traumatisk tv-upplevelse som liten. Jag minns ett program där Muminfamiljen vaknar mitt i vintern och av grannarna får höra att julen är på väg. Alla är jättestressade och så mycket måste fixas att Muminfamiljen får för sig att julen är en annalkande katastrof. Som det bara är att gå och vänta på. Jag minns stämningen i programmet som undergångslik och blev jätterädd! Så ingen Mumin sedan dess!
Så får jag Tove Janssons Det osynliga barnet av min mamma bibliotekarien.
Och upptäcker att Janssons värld och de figurer som finns däri ju är jättemysiga! Mysiga med en underton av melankoli och sorg, men oxå av värme och kärlek!
I Det osynliga barnet finns även novellen ”Mumintrollens jul under granen i snön”, som måste ha varit förebild för tv-programmet som skrämde mig så. Muminfamiljen väcks mycket riktigt mitt i vintern (av Hemulen) och får höra om den annalkande julen. Som verkar jättefarlig eftersom alla runt omkring är så stressade och det är så mycket att fixa! En gran som måste kläs, ljus, presenter och så mat. Så det gör de. Men ingen katastrof kommer. Så de går in och lägger sig igen. Och lämnar julen till knyttet och hens släkt.
Novellerna är så vackra, så varma, och karaktärerna så underfundiga att hela jag blir alldeles varm inombords. Det här är en bok jag kommer att återkomma till de dagar när världen är lite vissen och brun. Och tänk att få läsa den högt för ett barn!
Nu när jag har bestämt mig för att bara skriva om de bästaste böckerna (läs: ”alltså de som berör mig mest”), så är blogglängtet större än nånsin tidigare.
Och må 2012 års först utläst bok sätta en trend för det kommande året med goda läsupplevelser: jag har läst Jane Austens Övertalning. Åh, ska Anne Elliot få sin kapten Wentworth till slut? Eller ska hon falla för mr Elliot?
Anne Elliot övertalades att slå upp förlovningen med sin älskade kapten Wentworth, då han inte var tillräckligt rik. Åtta år senare träffas de igen och då är Wentworths ekonomiska situation en helt annan. Ska de få varandra?
Jag satt större delen av gårdagseftermiddagen vid köksbordet och önskade ömsom att jag läste snabbare, så att jag skulle få reda på hur det gick, ömsom att boken aldrig skulle ta slut, så att jag skulle få fortsätta befinna mig bland de underbara formuleringarna. Fantastiskheten suckade när han förstod vad jag läste och utbrast ”Harlequin”, vilket resulterade i en diskussion kring vad dessa böcker är och om Austens böcker är sådana (NEJ hävdar jag med emfas, jo, hävdar sambon. Dock utan att ha läst varken Harleqinböcker eller Austen, tror jag bestämt…).
Jag älskar Austens blick för det subtila i det sociala spelet: de ack så viktiga blickarna som personer utbyter, det sätt på vilket en inbjudan görs. Jag älskar att hon som författare så tydligt tar ställning för Anne mot hennes löjlige far och ytliga syster. Och jag gillar verkligen Anne! Hon känns så modern!
Jag börjar oxå känna igen det Austenska. Flicka i socialt relativt välordnad familj (i Övertalning dessutom med ekonomiska bekymmer) ska bli gift. Frågor gällande börd och social status går såklart före kärlek, vilket orsakar hjärtesorg. Längtan och trängtan uppstår på avstånd, ety sociala konventioner tillåter inte öppen kommunikation hur som helst. Utmanare i form av man med rätt social status/börd kommer in på banan. Spänningen olidlig. Sedan kommer slut och läsaren kan somna med leende på läpparna.
Av de Austenromaner jag har läst (Emma och Stolthet och fördom) är Anne min favorithuvudperson och Övertalning min favoritbok. Den är kortare och känns ”tightare”. Det var den sista Austen skrev och utkom postumt, så kanske hade hon här hittat sin form. Den är det austenska universat i kondenserad form, med ironi, skarpsynt iakttagande av relationer, det sociala spelet och de fångande sociala rollerna. Och så den vackra vackra kärleken.
Så mycket jag har läst om Jonathan Franzen! Peppen på att slänga mig över Freedom. Återstår att se om den räcker till ett blogginlägg sen 😉
Jag fortsätter. En stund till. För att kloka mänskor påpekade för mig att jag ju faktiskt inte behövde skriva om ALLT jag läser.
Så jag fortsätter att skriva, fast om läsning som berört mig. Jag funderar även på att ha en ”Läst år xx”-lista, där jag ändå kan notera alla böcker jag har läst. För min egen skull. För att det är lite roligt att se hur mycket jag läser varje år. Men den tanken är inte helt färdigtänkt än..
Så årets första inlägg får symbolisera en nystart. På ett år jag hoppas blir fyllt av läsglädje, av nya fantastiska läsupplevelser och en blogg fylld av Bra Läsning.
Kloka Josefin och Christel påpekade att jag ju faktiskt inte behöver skriva om alla böcker jag har läst. Så de här tänker jag inte skriva om:
Uppifrån och ner:
One Day av David Nicholls
En dåre fri av Beate Grimsrud
Bombyx av Anne Rambach
Den röda soffan av Michélle Lesbre
En ängel vid mitt bord av Janet Frame
Carved in bone av Jefferson Bass
Zojas hus av Bertill Torekull
Jag är allt du drömt av Ali Smith
Den sanna historien om Inga Andersson av Björn Larsson
Camillas boklåda 